
Valvakan igår, stort antiklimax för mig. Jag är inte speciellt politiskt intresserad men har en försmak för "stora happenings" och "historiska events" och var således väldigt entusiastisk när kvällen började. Mitt intresse visade sig dock vara väldigt bräckligt och vittrade snabbt sönder i takt med spänningen, men jag stannade kvar med hoppet om nån plötslig skandal eller åtminstone ett slentrianreportage om "Amerikas baksida".
Det jag fick var istället en väldigt SVT:ig SVT-vaka och en väldigt TV4:ig TV4-vaka, allt blev snabbt jävligt tråkigt och jag var på väg att somna. Mitt lilla kvarvarande hopp fick dock extra låga då någon på tv:n började spekulera i vad som skulle hända med alla människor som samlats i Chicago om Obama trots allt förlorade. Faktum är att den där kommentaren var det enda som fick mig att stanna uppe istället för att gå och lägga mig.
Jag tittade visserligen inte så aktivt efter det utan började istället dystopiskt dagdrömma om en raserad skyline, ändlösa kravaller och kanske t.o.m en gammal, förgråten kvinnas röst som skriker
världen brinner, världen brinner! Jag tänkte att nu,
äntligen, skulle jag få se början till slutet och dessutom i direktsändning.
Nu drog jag ju såklart alldeles för stora växlar på det hela och utgången blev den mer väntade varianten istället för min snabbt ihopfantiserade version. Det var kul så länge det varade inuti mitt huvud, men idag är Chicago bara Chicago, Mad Max har inte flyttat in och gatans lag har inte trätt i kraft.
Och aldrig blir det riktigt kul, inte ens på TV.